Min far. 70 år. Dog i morse.
Måndag morgon och jag hann precis lämna barnen och stressa upp till stationen för att hinna med 8:05-tåget. Det blev en bra tur ner till Lund, pratade barn och fester med en Glumslövskompis.
För att komma till Ideon-området måste jag byta till bussen, Lundalänken, och medan jag stod där och väntade på linje 166, 20 eller 21, så ringde min syster.
“Far är sämre, kan du komma?”
Jag satte mig på nästa tåg till Landskrona, läste Metro tror jag. Kommer ihåg att jag tittade ut över åkrarna mellan Dösjebro och Häljarp strax efter nio. Det var fin utsikt.
Jag kom fram till Blomstertäppans vårdcentral strax före halv tio och tog trapporna upp för att spara tid. Sjuksköterskan såg mig inte när jag snabbt gick in på fars rum. Konstigt, han sover, var är Agneta och mor? Jag stängde dörren och förstod nog hur det låg till i samma stund som dörren stängdes.
Far dog 9:05, med bara ett par undersköterskor som sällskap, vi andra hann inte fram i tid.
En annan gång ska jag berätta mer om Bengt Nordström, min far.
2007-04-23
Min far
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentar(er):
Beklagar, det var tråkigt att höra. Hoppas du är OK efter omständigheterna. Det är en bra och fin text du skrivit. Ta hand om dig själv och de nära.
Jag är så innerligt ledsen för detta, min käre vän. Hälsa din familj från mej. Jag beklagar verkligen.
Tack Jonas för dina fina ord om min bror Bengt.
Din Farbror Stig.
Beklagar.
Hej,
vi beklagar sorgen. Vi minns Bengt som en jättefin människa. Det var fint skrivet av dig på din hemsida.
Tänker på er alla,
Andreas och Joakim Björck
Det var trist läsning. Jag blev någon gång skickad av "Broddan" på Västervång, till att hämta varor i butiken. Gick upp till Bengt, han stod och gjorde leverpastej vid disken/köket, och visade listan. Bengt fixade listan snabbt och jag cyklade tillbaka. Kerstin satt i kassan. Han var en reko man, verkade avslappad.
Mina djupa sympatier till dig med familj.
Mattias W
Ps. Skrev också via "pibe's" blog.
Tack underbara människor!
Det tar nog ett tag innan jag kan skriva om far, det här handlade bara om hur jag personligen hade det i måndags. Bilden är drygt en vecka gammal och är troligen den sista på far. Han delar en tallrik melonbitar med min son Kalle. Jag fick smyga upp telefonkameran för att kunna ta bilden. Kalle kommer inte att ha några minnen av sin farfar, vilket gör sådana här bilder ännu viktigare tror jag.
Läs gärna Pibes inlägg Alltid denna förbannade sorg. Han skriver bra, han Jonte Bergh.
Hej.......
beklagar verkligen er förlust, tänker på er alla.
/Tessan
Det var väldigt, väldigt tråkigt att läsa. Jag beklagar verkligen och mina tankar går till dig och din familj.
Johan Hjertberg
Skicka en kommentar