1981 var jag 12 år och musikintresset satte igång på allvar. Det är antagligen detta år som format mig mest, i alla fall när det gäller musiksmak.
Lite axplock av vad som var bra och viktigt år 1981.
Meat Loaf - Paradise by the dashboard light
En 8 miuter lång rockopera med Meat Loaf och underbara Karla Devito.
Det kan ha varit 1981 och Pibe hade spelat in Måndagsbörsen på video. Vi såg hela "Paradise..."-låten på middagsrasten dagen efter och jag tyckte den var fantastisk. Jag tycker fortfarande att det är en bra låt, trots alla manér och poser.
David Bowie - Ashes to Ashes
Nu snackar vi Bälinge Byfest (eller möjligtvis Casablanca) och 80-talets gryning. Det rymdlika blippandet, som senare blev decenniets signum, var då nytt och coolt. Innan videon visades berättade programledaren (var det Helene Benno?) att Bowie har olika färg på ögonen, ett blått och ett brunt, och att det blev så efter ett slagsmål i tonåren om en tjej.
Adam & the Ants - Stand and Deliver
Egentligen började det med skivan "Kings of the Wild Frontier" med låtarna "Dog eat dog", "Antmusic", "Killer in the Home" och "Jolly Roger". Framför allt den förstnämnda gick på manuell repeat hemma på föräldragrammofonen.
Men det var med "Stand and deliver" som "the dandy highwayman" Adam gjorde djupast intryck. Fantastisk låt och vilken video!! Idag är jag kanske inte lika entusiastisk.
Noice - Ut i Natten
Noice har jag skrivit om tidigare, men jag kan ju tillägga att "ut i natten" var min favoritlåt och att Peo och Hasse nog var de coolaste killarna som fanns 1981, möjligen i konkurrens med Adam Ant.
Peo blev senare kristdemokrat, Hasse knarkade ner sig och dog för några år sen av hepatit och Adam Ant (eller Stuart Goddard som han egentligen heter) åkte dit för olaga hot.
2007-12-22
Musikåret 1981
Upplagd av Windy @ 22.12.07
Etiketter: 1981, adam and the ants, david bowie, meat loaf, musik, noice
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar(er):
Det var tider det. Visst var Noice dom coolaste, men jag minns också När vi två blir en, lite spännande sådär.
Och Dan Hylander kom väl in där någon gång. Själv vill jag även minnas när jag hörde Sexnolltvå på radion för första gången och blev alldeles tagen.
Skicka en kommentar