Ett år senare

Idag är det ett år sen. Jag antar att jag tänkt på min far någon gång varje dag under det året, och det är inte alls konstigt.

Vi åkte till minneslunden hela familjen och sen hem till mor, beställde lite mat och hade det nog rätt så bra.

Namnsdag

Vi firade lite ihop idag. Jag hade blommor med mig och vi, Jack och jag, hittade en vas som de kunde stå i. Det var inte mycket folk där i snöslasket, inga alls faktiskt. Vi mumlade fram några gratulationer och gick sen och tittade på inskriptioner på stenarna runt omkring, tydligen mycket intressant för en sjuåring. Sen åkte vi hem. Grattis på namnsdagen, far.

Minnesstunden

Han rökte i tysthet, mindes ljusare tider kan jag tro. Jag satte mig på en bänk i närheten och tittade mig omkring, jaha, hur gör man nu då?
Gubben såg mig och verkade besvärad, han ville ha sin stund ifred, sin sorg ifred. Han reste sig, fimpade och gick iväg.
Minneslunden är ett underligt ställe, jag hade nog hellre velat att det var en riktig grav som vi kunde gå till, men far ville ju inte vara till besvär, inte ska ni känna att ni måste sköta en gravplats tänkte han säkert. Vi pratade förstås aldrig om sådant, hade inte den typen av relation.

Men ändå, det var skönt att sitta där på bänken ett tag, att "bearbeta sorgen" som det heter ibland, jag behövde det. Jag behöver det.

Begravningsannonsen

För de som kände far och inte har Landskrona Posten kommer här begravningsannonserna.
Jag trodde det skulle vara jobbigt att se den i tryck, men det känns inget speciellt alls faktiskt.
Klicka på annonsen om det är svårt att läsa!

Min far

Min far. 70 år. Dog i morse.

Måndag morgon och jag hann precis lämna barnen och stressa upp till stationen för att hinna med 8:05-tåget. Det blev en bra tur ner till Lund, pratade barn och fester med en Glumslövskompis.
För att komma till Ideon-området måste jag byta till bussen, Lundalänken, och medan jag stod där och väntade på linje 166, 20 eller 21, så ringde min syster.

“Far är sämre, kan du komma?”

Jag satte mig på nästa tåg till Landskrona, läste Metro tror jag. Kommer ihåg att jag tittade ut över åkrarna mellan Dösjebro och Häljarp strax efter nio. Det var fin utsikt.

Jag kom fram till Blomstertäppans vårdcentral strax före halv tio och tog trapporna upp för att spara tid. Sjuksköterskan såg mig inte när jag snabbt gick in på fars rum. Konstigt, han sover, var är Agneta och mor? Jag stängde dörren och förstod nog hur det låg till i samma stund som dörren stängdes.

Far dog 9:05, med bara ett par undersköterskor som sällskap, vi andra hann inte fram i tid.

En annan gång ska jag berätta mer om Bengt Nordström, min far.

Far 70

Far firade sin 70-årsdag med en busstur i Skåne. Fler bilder finns på http://loktouren.kicks-ass.org/gallery2