Ett år senare

Idag är det ett år sen. Jag antar att jag tänkt på min far någon gång varje dag under det året, och det är inte alls konstigt.

Vi åkte till minneslunden hela familjen och sen hem till mor, beställde lite mat och hade det nog rätt så bra.

Namnsdag

Vi firade lite ihop idag. Jag hade blommor med mig och vi, Jack och jag, hittade en vas som de kunde stå i. Det var inte mycket folk där i snöslasket, inga alls faktiskt. Vi mumlade fram några gratulationer och gick sen och tittade på inskriptioner på stenarna runt omkring, tydligen mycket intressant för en sjuåring. Sen åkte vi hem. Grattis på namnsdagen, far.

Minnesstunden

Han rökte i tysthet, mindes ljusare tider kan jag tro. Jag satte mig på en bänk i närheten och tittade mig omkring, jaha, hur gör man nu då?
Gubben såg mig och verkade besvärad, han ville ha sin stund ifred, sin sorg ifred. Han reste sig, fimpade och gick iväg.
Minneslunden är ett underligt ställe, jag hade nog hellre velat att det var en riktig grav som vi kunde gå till, men far ville ju inte vara till besvär, inte ska ni känna att ni måste sköta en gravplats tänkte han säkert. Vi pratade förstås aldrig om sådant, hade inte den typen av relation.

Men ändå, det var skönt att sitta där på bänken ett tag, att "bearbeta sorgen" som det heter ibland, jag behövde det. Jag behöver det.