Bossen i Göteborg

Jag är inte mycket för arenarock, men någon gång måste man ju ta chansen att åka och se Springsteen.
Det blev en mycket fin kväll i Göteborg. Många av de bästa låtarna var med, bäst av alla var nog Sandy (ja den heter "4th of July, Asbury Park (Sandy)"), Bruce dedikerade den till Danny Federici som dog i april, på något sätt var det hans låt. Dessutom hade "Madam Marie" som omnämns i låten nyligen gått bort, 98 år gammal. Ganska känslofyllt alltså, och tårarna var inte långt borta.

Men ibland blir det bara bredbent boogierock 200 meter bort och det kan jag i ärlighetens namn klara mig utan. En halvtimme kortare show där de allra yvigaste gitarrposerna plockats bort, det hade varit perfekt.

Jaiku om bruce springsteen.

Nostalgins afton

Han blandade lysande covers av Townes Van Zandt och Small Faces med tråkiga Totta Näslund-låtar och ibland alldeles för långa instrumentala partier. Men vi fick också höra de låtar vi kom dit för; "Från en till en annan", "Höst", "Solregn", "I hemlighet".
Det mest överraskande var att han inledde med "Ballad om Eva och Ragnar", en låt från den bortglömda första skivan "Raj Montana Band".
Dan Hylander må ha sett sina bästa dagar rent låtskrivarmässigt, men han kan fortfarande leverera live. Den här spelningen var betydligt bättre än den i pianobaren för två år sen. Tydligen var det första gången på över ett halvår som han stod på scen, antagligen ganska spelsugen alltså. Jag fick chansen att prata lite med honom efter konserten och han var riktigt uppspelt, såg fram emot att få göra fler spelningar innan han återvänder hem till frugan i Bolivia.