We'll always have Paris

Det är klart att det är den dyraste konsert jag gått på. Två biljetter på €139 styck. Och sen tillkommer flygresan till Paris och 2 hotellnätter, i och för sig på ett sunkhotell vid Pigalle (nära krogen Dirty Dick ...).
Men det var ju inte vilken konsert som helst; Tom Waits kom till stan och jag och Malin var där!

Vi hämtade biljetterna på eftermiddagen på Grand Rex och varvade sen ner på en krog i närheten.


Där hittade vi några riktiga hardcore fans, ni vet typen som går på alla, eller åtminstone många av konserterna på samma turné. Vi är med på samma maillista och de visste vem jag var, sånt är alltid kul. Efter ett tag anslöt fler "raindogs" till oss på den puben. Engelsmän, holländare, amerikanare, danskar, norrmän i skön förbrödning.
Malin och en till hade aldrig sett Tom Waits tidigare och omnämndes därför "the virgins". De är nog inte ensamma om att ha förlorat oskulden i Paris.



Matt på bilderna ovan har gjort en fin video om hans konsertresa i USA, han såg fem av showerna där.


Konserten var fantastisk, som tur är, förväntningarna var ju rätt högt ställda. Vissa stunder i "Falling Down", "Tom Trauberts Blues" och "Make it Rain" var så jävla bra, så jävla bra. En kille som sett 8 av de tidigare konserterna tyckte detta var den bästa så långt.

"Lie to me", smygfilmat av någon i Paris.



Tyvärr hade jag ingen biljett till konserten dagen efter, men en sommarkväll i Paris tillsammans med en vacker flicka är ju inte så dumt det heller.

Nu blir det vatten och bröd och långa promenader ett tag.

Första dagen åt vi förresten lunch på Un Zebre à Montmartre. Fantastiskt trevligt ställe med lika god mat som fransk servitris, hon såg ut som Amelie från - ja - Montmartre.
Malin beställde och åt råbiff, jag kan knappt tro det själv men här är bildbevis:

Hon tyckte dessutom att det var gott! :)

Rain Dogs for the win

Min favoritskiva alla kategorier är just nu Rain Dogs av Tom Waits. Den kom 1985, jag hörde den första gången 1989 på ett korridorrum på Blekingska Nationen i Lund, hos min lumparkompis Ulf Hårderup som jag nog inte sett sen dess.

De mest kända låtarna på skivan är nog "Downtown Train", "Rain Dogs", "Tango Till They're Sore" och "Jockey Full of Bourbon", men man ska helst höra på hela skivan tycker jag. Det ger en rätt skön stämning.

Så lite videoexempel, youtube är lysande ibland.
Jag börjar med att låta Tom själv pusha lite för skivan:



Tom Waits hos Letterman 1986, intervju och "Tango Till They're Sore". dessutom berättar han om den "kommande" filmen Down by law, också en av mina favoriter.


Och en helt fantastisk video, Downtown train.


Bonus, från Down by law, Buzz off!